Jag har just upplevt en av de vackraste filmerna jag någonsin skådat. Under två timmar var min blick klistrad på tv-skärmen medan hjärnan arbetade intensivt för att ta till sig alla intryck. Jag glömde till och med bort min feber. Filmen var så... poetisk. Orden och formuleringarna var gjorda på ett sätt som verkligen gick rätt in i mig, likaså handlingen. Det var lite som att läsa en bok, för manuset är så centralt i denna film. Ingenting var oviktigt och jag är säker på att jag har missat helt fantastiska saker bara genom att gäspa eller titta bort för några ögonblick. Bra att den dessutom är på tyska tyska eftersom språket är mer likt svenska. Jag gillar inte engelskspråkig litteratur så jag tänker nog inte se den amerikanska versionen som också finns. Tror det skulle förstöra en hel del.
Gillar man inte att tänka när man ser film så ska man inte se den här, och den är inget bra material till filmkväll om man är mer än två personer, men vill man lära sig någonting eller bara se en oerhört vacker film så är den idealisk.
Kan tillägga att den utspelar sig i Berlin och att Nick Cave har en spelning i filmen.
Måste ses med andra ord!
SvaraRadera